Nu har jag allt utom dej

Nu när jag sitter här och sommarens roligheter sakta ersätts med vintermörker så kryper det sakta på mig, hur otroligt mycket jag saknar dig. I 5 år var vi ett par och även om vi hade dåliga stunder hade vi en fantastiskt tid tillsammans. Visst fanns det stunder då man funderade om det var menat att det skulle vara vi två men för mig var svaret alltid ett JA. Du var min perfekta partner och kommer alltid vara det.
Men även om jag vet att du kände starkt för mig och även du uppskattade tiden vi hade tillsammans så kände du att det var dax att bryta. En mörk vinter kväll lämnade du mig ensam för att aldrig återvända. Även om vi båda hade druckit kändes det att denna gång var det på riktigt och att vi aldrig mer skulle ses på det sättet vi hade vant oss vid...det var slut helt enkelt. Känslan kom först morgonen efter när tanken sjunkit in, ett stort tomrum efter dig var vad jag kände och fortfarande idag känner. När man levt med varann så länge är det inte bara slå av och gå vidare... sånt här tar tid och en del av mig kommer alltid tillhöra dig.
Vi sågs dagen efter en kort stund för att ta farväl och göra upp om våra saker, man hinner samla på sig så mycket tillsammans på 5 år.
Nu när en tid gått kan jag komma på mig själv sitta där och tänka på dig... det finns helt enkelt ingen som kan ersätta dig och dom roliga stunderna vi haft tillsammans.
Saknar dig så mycket... STATION 8 !!!! (vad trodde du jag pratade om?)

Jag och du tillsammans.