Man vill ju vara glad.

Livet år 2010 kan bara beskrivas med ett ord... Tungt
Jag har aldrig trott att livet kunde vara så tungt och mycket måste jag ändå säga är helt självförvållat. Jag lever just nu precis som jag lär, med en kost som skulle få munkar i Tibet att gråta och ett tränings schema som skulle få dom flesta att fly landet. Jag har varit här förr och denna gång bestämde jag mej att inte tycka synd om mej själv en ända sekund utan resa mej och helt enkelt plåga mej tills det inte håller längre.
Hur länge kommer jag att klara leva livet som jag gör nu innan det brister?
Ingen aning faktiskt men jag gissar att jag snart kommer måsta "vila" på riktigt för första gången på flera månader. Kan inte minnas sist jag vaknat utan tränings värk och ångest över att jag idag måste göra samma sak en gång till...
Satt ner och hade en lång fika med en mycket god vän som befinner sej i samma sitts som mej och jag fick frågan
-När var sist du var riktigt lycklig ?
Jag hade inget svar på den frågan eftersom den känslan senaste tiden varit utbytt mot ångest och tomhet. Men samma kväll fick jag svar på den frågan, under ett sparring pass med en Thaiboxnings broder som bjöd upp till något som bäst kan beskrivas som 2 ronder krig. Under andra ronden var jag så trött att jag knappt kunde stå och jag gissar att han kände likadant, varje slag svarades med ett lika hård tillbaka. Varenda cell i min kropp skrek att jag skulle lägga mej ner och bara låta detta var slut men jag vägrade... Och mitt i detta kaos av läderhandskar och svett så kom den för första gången på väldigt länge... Som en gammal bortglömd vän som hälsar på med öl i handen.
Känslan av total lycka, känslan av att vara så oerhört levande att varje sekund kändes som en minut. Jag har varit här förr och det kan bäst bara beskrivas som ren magi, finns inga tankar utan bara jakten efter nästa träff... Total Lycka helt enkelt. Ronden tog till slut efter vad som kändes som en evighet och vi kramades och bjöd på ett leende genom tandskyddet innan vi började leta efter vatten flaskan.
Känslan sitter fortfarande i dagen efter och även om det finns moln på min himmel som berättar att så här kommer du inte att känna länge så vet jag nu med säkerhet vart jag verkligen lever och vart jag hör hemma.
Spelar ingen roll om jag förlorar min nästa match eller om jag åker på rådäng... jag kommer vara glad ändå !!!